Inger Jägerhorn 15.1.2009

När Finlandsbåten har lagt till i Helsingfors sipprar en tät ström av svenskar längs en snitslad bana: Salutorget, Esplanaden med avstickare i de kända designbutikerna, och så shopping på Stockmanns.

När Sverigebåten lagt till i Värtan eller Stadsgården tar sig finländarna i en lika tät ström in till T-Centralen, driver längs Västerlånggatan med turistkitschen och de små restaurangerna. Sedan måste man hinna in på Åhléns före avresan.

”Munsmak men magaharm” skulle man säga i Österbotten. Mina två hemstäder innehåller så mycket mera!

Stockholm är en liten världsstad med ett stort förflutet. Det är fullt möjligt att bo i ett 1600-tals hus i Stockholm – bara en sån sak! I Helsingfors finns ett ynka stenhus från 1700-talet, i övrigt är de äldsta husen från 1800-talet.

Helsingfors är en sen uppkomling. Staden grundades visserligen av Gustav Vasa men förblev i århundraden en uslig by, plågad av pest och brand. Den rikssprängning vi nu firar inleddes 1808 med att staden åter brändes av ryssarna.

Stockholms slotts väldiga byggkropp vittnar om stormaktstiden på 1600-talet medan presidenten i Helsingfors residerar i en tidigare köpmansgård vid Salutorget. Många svenskar tror att den pampiga svenska ambassaden är presidentslottet.

Helsingfors kraftfulla jugendexteriörer får Dramatens sirliga rosor att te sig lätt anemiska. Stockholm är diskret färgsatt i klassiskt lejongult och rostrosa. Helsingfors har klara pastellfärger på empiren och klingande färgackord på nyare hus.

Moderna museet i Stockholm vill sticka av så lite som möjligt från omgivningen medan motsvarigheten Kiasma i Helsingfors är ett fräckt utropstecken mitt i centrum. Statyer av kungar vimlar det av i kungliga huvudstaden. I Helsingfors står en rysk tsar på Senatstorget och en stereotyp skog av tidigare presidenter vid Riksdagshuset. En naken Strindberg får sitta och våndas i Tegnèrlunden, medan en korrekt Runeberg blickar mot Salutorget.

Även kryssningsresenärer hinner uppfatta skillnader i klädstil och uppförande. I Stockholm är man modeuniformt klädd. Helsingfors har fler original, extrema hattar, färgstarka kläder. Varför har alla randiga tröjor, undrar svenskarna, omedvetna om att Marimekko etablerat en kulturell identitet.

Artigheten i Stockholm kontrasterar mot Helsingforsbornas buttra knuffande. Småleendena finns i Stockholm, de sura minerna i Helsingfors. Där är det lite tillgjort att vara artig. I Stockholm är spårvagnar ett musealt inslag, i Helsingfors en del i ett modernt trafiksystem.

Torghandlarna i Helsingfors säljer ofta självodlat. På Hötorget vet handlarna inte ens att det finns olika sorters jordgubbar…

Tunnelbanan i Stockholm vimlar av ickenordiska ansikten och språk. I skolorna talas sextio språk. Helsingfors stack tidigare av från andra västliga huvudstäder genom att alla såg likadana ut. Numera är invandrarna fler liksom turisterna, och ryska språket hörs även i varuhusens högtalare. Tvåspråkiga gatuskyltar visar att svenskan är officiellt språk i Finland – icke så i Sverige!

Storstockholm med nästan två miljoner invånare andas metropol. Helsingfors stångas med två stora grannstäder Esbo och Vanda men också med dem inräknade når regionen bara upp till drygt en miljon.

Stockholm ligger skyddat djupt inne i en beskogad skärgård. Helsingfors sticker ut i havet med horisont åt tre håll, ett grymt läge för iskalla vintervindar. Men på sommaren tuffar små båtar ut till öarna runt Helsingfors medan badmöjligheterna i Stockholm är usla i jämförelse.

Geografin skapar trafikproblem för båda. Stockholm har sin getingmidja mellan centralstationen och Slussen, där 80 procent av landets tågtrafik passerar varje dag. I Helsingfors är udden en blindtarm. Båda städerna dras med växtvärk och beslutskramp.

Vad Slussen är i Stockholm är Långa bron i Helsingfors, fortfarande vattendelare mellan två världar, mentalt, socialt och politiskt.

Hemmablindhet finns hos båda. Helsingfors lider brist på restauranger som erbjuder det bästa staden har – havsutsikt. I Stockholm har man missat möjligheterna att använda vattenvägarna som en del av kollektivtrafiken.

Men vattenvägarna mellan de båda så olika huvudstäderna gör att den världsvana damen och den kaxige uppstickaren kan mötas, nästan på lika villkor.