Ville Niinistö 11.6.2009

Jag har alltid varit intresserad av banden mellan Finland och Sverige. Det beror säkert delvis på att jag växte upp i Åbotrakten, i den finska civilisationens vagga. För att förstå Åbos historia måste man också känna till den historiska ödesgemenskapen mellan Finland och Sverige.

Att min bästa barndomsvän är finlandssvensk är säkert ett annat skäl. Hemma hos honom lärde jag mig att lyssna på svenska. Finlandssvenskar brukar ofta byta till finska när de träffar finskspråkiga personer – men genom min goda vän öppnade sig en ny och fascinerande värld för mig. Om man är uppmärksam märker man att mycket av allt som sker i Åbotrakten går på svenska. På samma gång funderade jag på det svenska språket och på betydelsen av Finlands historiska band till Sverige. Numera lever jag med två kulturer varje dag, eftersom jag har en svensk fru och min familj har ett andra hem i Sverige.

Finland och Sverige har hört till samma rike i över 600 år. Vi kanske inte alltid förstår hur betydande denna tidsperiod har varit för våra länders utveckling. Före år 1809 var Finland och Sverige oskiljbara delar av samma rike. Åbo var länge Sveriges viktigaste centrum efter Stockholm.

Under den tiden var havet en förenande länk som främjade kommersen och det kulturella utbytet. Åbo Akademi var ett av rikets viktigaste centra för undervisning. Det talades mycket finska i Stockholmstrakten och svenska vid den östliga provinsens kuster och administrativa centrum. När länderna skiljdes åt drogs en konstgjord gräns mellan våra två länder i norr, och stora finskspråkiga områden hamnade på Sveriges sida.

Finland har inte funnits till i modern bemärkelse före det svenska rikets tider. Under stormaktstiden deltog emellertid både finländare och svenskar i att bygga upp Sveriges framgång. Nationalstaterna Finland och Sverige föddes först efter skilsmässan år 1809. Men det går inte och lönar sig inte heller att sudda ut allt det gamla.

Genom att värna om tvåspråkigheten har Finland stött landets nordiska anknytningar och västliga kulturband. Tack vare detta upptogs Finland i den västliga gemenskapen efter andra världskriget. Utan stöd från Nordiska rådet och de andra nordiska länderna fanns det en risk för att Finland skulle ha glidit allt djupare in i Sovjetunionens hårda famn. I Sverige har man insett Finlands värde som en god östlig granne. Finskheten har varit på tapeten i Sverige sedan immigrationen på 1960-talet, trots att man kanske ännu inte till fullo har insett hur mycket finländarna har hjälpt till med att bygga upp Sverige. Det finns också skäl att bättre lyfta fram den finlandssvenska kulturen i Sverige. Detta jubileumsår erbjuder ett utmärkt tillfälle att lyfta fram dessa saker.

Vi måste komma ihåg arvet från vår händelserika historia även under 2000-talets utmaningar. Det nordiska välfärdssamhället står enat inför klimatförändringen och den ekonomiska krisens utmaningar i en globaliserad värld. Som jämlikar kan vi också besvara utmaningarna på bästa sätt. Tillsammans är vi mer.