Lennart Koskinen 30.4.2009

Vårt land, vårt land, var inte alltid
vårt att äga, men blott lånat
först från Sverige, sen från ryssen.
Ändå fanns en gammal längtan
vara fria, vara starka
bygga sig ett Nokia-rike
slippa Erics söners välde
lämna ryssen åt sitt öde.
Ändå låna från dem båda
allt det bästa man kan finna
svensk förvaltning liksom språket
kom att lägga goda grunden
liksom ryssens frihetslängtan
aldrig låta sig bli kuvad
ej av Nappe eller Hitler
odla tankarna från Tolstoj
krig och fred att lika möta
liksom Paavo, ni minns bonden
han som tänkte på sin granne
när han inte längre måste
blanda mera bark i brödet.

Artonhundraåtta möttes
dessa två, den ryske tsaren
och en lätt försvagad konung
från det gamla Svea riket
Blott till namnet var dock mötet
mellan Gustav och den ryske
Alexander, ty de båda
lät som vanligt kampen stå i
det som kom att bli vårt Finland. Fänrik Stål på ena sidanpå den andra gubben Kulneff
han som med samma varma själförst kysstes och sen slog ihjäl.

Sven Dufvas fader var sergeantoch mindes tiderna som gått
medan sonen blev beväring
I kriget tjänte Finland väl
kanske mer än svenska kungen
”Släpp ingen djävul över bron”hördes ordern där vid Virta
där han blödde, där han stupa.Fastän orden föll på svenska
blev det sen för fria Finland
som ett mantra man ej glömde
och i många krig allt sedan
har vårt Finland inspirerat.

Kanske Adlercreutz, om Munter
där han stod vid hjältegraven
sammanfatta krigarbanan
båd för Munter och Sven Dufva
liksom mången efter dessa
bäst i korta griftetalet:
”Han var finne”, sa genralen.

Men inte bara män där stred
Lotta Svärd är förebilden
än för hela lottakåren
Trumman kalla dem till kriget
Hon och många andra kvinnor
följde maken, blev snart änkor
Ändå fortsatte dom ofta
tvätta kläder, koka soppa
trösta ledsna, banna fega
Innan döden ge en sista
sup åt fallna hjältars skara
Livet deras var ej mindre
krävande än stridens hetta
blott ej ofta så besjungen
Här den starka finska kvinnan
pånyttföddes, efter kriget
var det hon som byggde landet.

Vårt land, vårt land, du Runeberg
har något lätt förändrats
Idag vi står ej där på bron
med bajonett helt utan vett
och driver folk tillbaka
Istället båd mot öst och väst
vi vill bygga nya broar
och öppna dem åt bägge håll
Vår värsta fiende idag
är fördomar och rädsla som
gärna göds av gamla bilder
Vi tackar dig för fänrik Stål
och tankar som där återgår
till forna tiders fördomstro
att fred kan vinnas blott med svärd
och vill se framåt mot en värld
där rivna murar, öppen handel
och förhandling mer än kulor
bygger enhet bortom gränser.