Janne Holmén 26.3. 2009

Den finlandssvenska tankesmedjan Magma gav mig i september 2008 i uppgift att undersöka hur den svenska tiden i Finlands historia (ca 1150-1809) skildrades i moderna finskspråkiga läroböcker i historia för gymnasiet. Jag valde att lägga fokus på hur läroböckerna ställde sig till den traditionella nationella historieskrivningen – återberättas den eller utsätts den för kritisk granskning? Det är känt att historieundervisningen varit ett verktyg för att förankra det nationella projektet hos befolkningen, och att läroböckerna därför långt fram i tiden varit kraftigt nationellt färgade. Forskning från våra grannländer har emellertid uppmärksammat att den nationella historieskrivningen börjat ifrågasättas under de senaste årtiondena. Till exempel har professor Svein Lorentzen visat att den norska nationella historieskrivningen började kritiseras i landets läroböcker under 1970-talet.

Min undersökning visar att de flesta finskspråkiga läroböcker som används i gymnasiet idag ifrågasätter den traditionella nationella historieskrivningen på flera punkter. Den lärobok där den nationella historiemytologin har störst inflytande över skildringen av den svenska tidens historia är Eepos. Boken menar till exempel att de finska Hakkapeliterna var vida beryktade bland civilbefolkningen i Centraleuropa under det trettioåriga kriget, medan Muutosten maailma, en konkurrerande lärobok utgiven på samma förlag, förklarar att deras rykte främst är en efterhandskonstruktion.

Även om mycket av den traditionella historiemytologin städats undan ur läroböckerna kan man se tydliga skillnader i var finskspråkiga respektive finlandssvenska och rikssvenska läroböcker lägger tyngdpunkten. Klubbekriget tillmäts till exempel betydligt större vikt i finskråkiga läroböcker än i finlandssvenska, och Erik av Pommerns tid vid makten skildras betydligt mer negativt i rikssvenska läroböcker än i finskspråkiga, där perioden beskrivs som en epok av välstånd och relativ självständighet för Finland. Den finlandssvenska läroboken lägger tyngdpunkten i framställningen av Stormaktstiden på riksnivå, medan finskspråkiga läroböcker innehåller mer om lokal historia i den östra rikshalvan. De rikssvenska läroböckerna har fokus på den västra rikshalvan, och behandlar till exempel endast de finskspråkiga som bodde i Värmland. Läroböckerna projicerar alltså bakåt i tiden det som blev ett faktum först 1809, att Finland och Sverige separerades från varandra. Läroboken Aikakirja framhåller emellertid att den gemensamma historien ofta glömts bort i de bägge länderna.

Den främsta kritiken som brukar riktas mot det finländska gymnasiets kurs 5 (som omfattar Finlands historia från arla urtid till 1809) är att den sedan 1994 inte längre är obligatorisk. I den senaste läroplanen har kursens ställning emellertid stärkts en aning i och med att skolorna nu är skyldiga att erbjuda den till eleverna. I såväl finskspråkiga som finlandssvenska skolor väljer den fjärdedel av eleverna som skriver historia i studentexamen att gå kursen. När kursen blev frivillig 1994 föll samtidigt de första 60 åren av ryska tiden bort från kursen, vilket innebar att mer tid kunde ägnas åt den svenska tiden. Den ryska tiden hänger emellertid fortfarande kvar i den enda finlandssvenska läroboken för kursen. Detta bidrar till att boken innehåller 30 sidor mindre om den svenska tiden än den mest kortfattade av de fem finskspråkiga läroböckerna. Att finlandssvenska läroböcker ofta hamnar på efterkälken jämfört med finskspråkiga framkom redan i min doktorsavhandling Den politiska läroboken. Förmodligen gör den finlandssvenska läroboksmarknadens litenhet att det inte lönar sig att med täta mellanrum ge ut nyskrivna läroböcker. Det innebär inte nödvändigtvis att undervisningen i sig måste vara föråldrad, då lärarna kan komplettera med material från andra källor än läroboken.

Enligt läroplanen skall den obligatoriska kurs 4 inledas med ”arvet från den svenska tiden”. Ingen lärobok ägnar detta mer än två sidor, och framställningen blir med nödvändighet grovt generaliserande och ibland även direkt felaktig.

De finskspråkiga elever som idag väljer att läsa kursen i den svenska tidens historia får en bättre bild av perioden från sina läroböcker än några andra elever någonsin fått, vare sig i Finland eller i Sverige. De som väljer bort kursen får däremot en mycket knapphändig och bristfällig framställning av de svenska århundradena.