Sara Djupsund och Henrik Huldén rapporterar från konferensen på Voksenåsen 26-27.5.2010

Public Service - vilket ansvar och vilka gränser?

.

Digitalisera mera!

(Sara) Professor Arne Ruth: Sammanfattning och perspektivering

 

Arne RuthAlla stater, så också de nordiska, är idag under upplösning enligt Ruth. Detta är väldigt tydligt i Sverige, eftersom den svenska staten är så centraliserad. I Norge är situationen den motvända, där är den norska huvudstaden diskriminerad gentemot resten av landet. Det finns även en kulturell skillnad. Vad är det då som händer just nu? Det sker en stark regionalisering i hela Norden, där regionerna tyr sig till grannländerna snarare än till huvudstäderna, exempelvis Malmö där man tyr sig till Köpenhamn istället för till Stockholm.

 

En grundläggande faktor som borde vara med i debatten är den om attityderna kring hur kulturmaterialet skall värderas publikmässigt. Sporten anses vara för de bredda massorna medan kulturmaterialet anses elitistiskt. Man kan se det kulturbärande skiktet, som läser kultursidorna och ser på kulturprogrammen är yrkesverksamma kvinnor. Detta faktum har stor betydelse för hur stort utrymme kulturen har fått.

 

Idag är det väldigt svårt att definiera vad som är elitkultur. Klassisk musik är idag en genre bland andra och inte enbart en symbol för elitmusik. Men fördomarna lever kvar kring klassisk och populär musik. I USA lever däremot inte dessa fördomar kvar, fastän de fortfarande lever starkt kvar i Europa.

 

Radions intåg i hemmen var den mest grundläggande omvälvningen där människor själva kunde bestämma vilka intryck de ville ta del av. Kulturellt material bör även idag göras tillgängligt för medborgarna. Därför borde inte politiska beslut tas som skapar fler inskränkningar i distributionen utan snarare borde man göra möjligheterna större att ta del av kulturellt material.

 

Som exempel är BBC en aktör som sett till att allt deras radiomaterial finns tillgängligt digitalt, så alla kan ta del av detta, oberoende var i världen man befinner sig. Man skall inte förringa folks intresse för bland annat historia. Man bör därför göra historiskt material mer tillgängligt. I dagens läge är det de högerextremistiska rörelserna som intresserar sig för historien och tolkar den fritt enligt deras egna intressen.

 

Ruth önskade att man skulle frångå sentimentaliteten kring den nordiska språkförståelsen. Personer förstår inte längre varandra, de nordiska språken utvecklas alltmera, vilket gör språkförståelsen ännu svårare, om inte helt enkelt icke existerande.

 

Sammanfattningsvis bör man digitalisera och skapa så fria strukturer som möjligt. De nordiska aktörerna bör samordna rättighetskostnaderna och se till att material görs tillgängligt. Upphovsrättsfrågan är en nyckelfråga vad gäller digitaliseringen, som bör diskuteras vidare.

Nordic Arte eller utvidgad Nordvision?

(Henrik)

DISKUSSION OM EN MÖJLIG NORDISK KULTURKANAL

Roger Solheim statssekreterare, kulturdepartementet, Oslo

Stein Roger Bull, inititiativtagare till tanken om Nordic Arte

Harald Strömme, administrativ direktör TV Norge

Henrik Toremark, stabschef KD, Stockholm

Mats Johansson, riksdagsledamot (m) Sverige, Nordisk rådet, kulturutskottet

Olav Nyhus juridisk direktör  NRK

Henrik Hartman gen.sekr. Nordvisionen, DR Utbildning

Anker Brink Lund, CBS

ordförande Kjell Pihlström, NRK

Roger Solheim, Stein Roger Bull, Harald StrömmePresentationsinlägg:

Harald Strömme, TV Norge har valt ett ben av de tre som PSB brukar använda – underhållning.

  • Det som drar folk idag är norskt och nordiskt innehåll. Amerikanskt och internationellt har inte längre samma attraktionskraft. En klar förändring de senaste 5-10 åren.

  • Skandinavien är det nya Benelux i fråga om formatutveckling. Stor och frodig kreativ miljö i alla nordiska länder.

Den stora utmaningen för PSB är att nå den publik som inte ser public service som ett egenvärde; ofta yngre människor.

Henrik Hartmann, generalsekreterare inom Nordvisionen presenterade det nordiska TV-samarbetet och lyfte fram det gemensamma Nordvisionsarkivet med 9000 program, och tog fasta på Anker Brink Lunds tes om ”the long tail”. Många rättighetsfrågor är ännu olösta, men Nordvisionen är nära en stor utvidgning av innehållstillgängligheten.

Juridiska direktören vi NRK Olav Nyhus tror att rättighetsfrågorna går att lösa. Danmark och Norge har som första länder i Europa lyckats nå förhandlingslösningar om sina arkiv för nätdistribution. Svårigheten är att få tillgång till materialet så att det kan användas på olika sätt, i de nya medielandskapen. On demand-distribution i TV är också ännu olöst, och vi ser att det är en stor och viktig bit. Allt fler tittare vill se sådant material som de har missat vid sändning.

NORDISK KULTURKANAL? ”Arte Nordic”

Stein Roger Bull inledde diskussionen om ”Nordic Arte”. PSB-kanalerna sänder kulturprogram, men inte på prime time. Behovet av ökad tillgänglighet och intresset för nordiska kulturprogram är dokumenterade, och här kommer Arte in som en modell. Kvalitetsstämpeln är stark. ”Om Arte visar ett program så vet man att det är sevärt”

Arte Nordic skulle inta vara enbart webb, inte enbart arkiv, utan en gemensam kanal för nordiska kulturproduktioner. PSB har reagerat negativt för att skydda sina budgeter, men en Arte Nordic ska inte finansieras med pengar som tas bort från PSB-budgeterna. Finansiering av samarbete med privat och offentlig sektor

Mats Johansson argumenterar med historiska fakta om bland annat tillgänglighet på sändningsfrekvenser. Att sprida all nordisk PSB-TV terrestert är en utopi.  Därför tror jag på en gemensam portal (jag använder inte ordet kanala, för det här är inte en likvärdig kanal). 9000 program i Nordvisionsarkivet är ju fint – men om ingen kan se dem?  Eva Hamilton har sagt ett kategoriskt NEJ utan att  veta vad det hela handlar om, och det anser jag vara en primitiv ryggmärgsreaktion i likhet med alla tidigare PSB-reaktioner.

Roger Solheim, statssekreteraren vid norska kulturdepartementet, påminner om att många goda idéer har stupat på svårigheter inom förvaltning och ekonomi. Finansieringen av denna idé är tillsvidare verkligen inte genomtänkt, och måste nog planeras först.

Henrik Hartmann säger att den portal vi talar om kommer att finnas inom Nordvisionen om 3-5 år.

Harald Strömme tycker att det hela handlar om politisk vilja. Pengar till detta finns i PSB-företagen, om man anser att detta är en viktig metod att fullgöra PSB-uppdraget. Likaså är det en fråga om politisk vilja att sända kulturprogram prime time, om det är ett viktigt mål för PSB-verksamhet.

Mats Johansson tror att allmän-TV som begrepp kommer att upplösas, och nästa generation tittare kommer att vara van vid att betala för tex. sport på TV. Vad är vi beredda att betala för digitaliseringen av vårt kulturav? Och finns det pengar i tanken på det tysk-franska projektets expansion norrut så är möjligheten en helt annan.

Anker Brink Lund ser ingen chans för Nordic Arte. Kan man inte starta denna portal inom de nordiska ländernas PSB-företag? Den nya tekniken ger möjlighet att bygga

Olav Nyhus, NRKStein Roger Bull berättar att Arte är villig att bekosta etableringen av en nordisk kanal. Har inte fått till ett samarbete med Spanien, med Italien.  Nu är Norden en möjlighet. Arte kommer i en sådan här konstellation att bli både en katalysator och ett fönster. Detta ger också en möjlighet för nordiska producenter att producera för Europa och bli sedd i Europa. Jag hoppas att våra barnbarn kommer att säga att åtminstone en person förstod detta.

Olav Nyhus tycker att kanaltanken är lockande, men tanken på ytterligare ett medieutbud är orealistisk. Nya sätt att distribuera måste till för att publiken ska kunna ta utbudet till vara.

 

Hans Tore Bjerkaas, NRKHans Tore Bjerkaas, NRK-chef, åberopade forskning och utredning av Artes roll och lust att bidra med program och pengar. Utan bakgrundsfakta visste man vad de nordiska tv-cheferna skulle komma att säga. Bjerkaas tror på möjligheterna att stärka nordisk progamsättning i de etablerade kanalerna.

Anker Brink Lund avsutade med att säga att det kan vara klokt att utnyttja de möjligheter som finns, fast allt inte ännu låter sig göras. Redan nu kan man ju gå in i de nationella arkiven via nätet. BBC har försökt stoppa icke-britter från att nå arkiven, med brandväggar, men det här har visat sig lätt att kringgå. On-demand-TV är en senare fråga, men säkert kommer den. Man kan ju säga att också nätet är en "kannibalisering" av PSB-företagens arkivmaterial och utbud. Men om uppdraget är att sprida kultur & program så är detta en metod som redan finns.

Public Service-strategier - leva eller överleva?

(Sara) Professor Anker Brink Lund från Copenhagen Business School analyserarde de viktiga framtidsfrågorna för Public Service.

 

Anker Brink Lund talade om den politiska ekonomin i Public Service. Skall man ha starka medier i små länder, så bör det även finnas stora kommersiella aktörer på marknaden. I Danmark kan man fråga sig om landet saknar en stark kommersiell aktör för att DR är för stark. Förutom diskursen mellan den politiska och ekonomiska delen av Public Service, så kan man även se en diskurs där den nationella och globala arenan kommer in i diskussionen.

 

Prof. Anker Brink Lund, CBSGemensamma nordiska mediavillkor:

 

  • Starka Public Service aktörer. I Danmark har DR:s starka ställning provocerat politiker. Man menar att Public Service behövs som funktion, men inte som institution. Därför beskär man nu bland annat i DR:s radiokanaler och ger större plats för andra aktörer.

  • Nischad konkurrens på tid och tillgänglighet

  • Små språk – goda engelskakunskaper

  • Legitimitetsproblem nationellt och lokalt. Både Public Service och välfärdsstaten är under lupp. Har välfärdsstaten samma roll och ställning som tidigare?

  • Svår balans mellan stat, marknad och civilt samfund. En balans som man har haft svårt att definiera och som man bör tala om för att kunna definiera Public Services roll.

  • Oklara gränser mellan public och ”private” service. Detta leder till en diskussion där de kommersiella aktörerna klagar över att Public Service konkurrerar med dem. Svaret är att det stämmer, men det är även så det skall vara. Public Service skall finnas där för att konkurrera. En särskild konkurrenssituation skapas i de nordiska länderna där det även finns en mellankategori som består av Public Service och ”Private Money”, dvs kanaler som TV2 i Danmark och Norge, samt TV4 i Sverige. Kanaler som har ett så kallat Public Service mandat men som har privat finansiering. I Norden kunde man även säga att dagstidningarna ingår i denna kategori.

 

Kulturella utmaningar

 

Brink Lund talade om främst tre stycken kulturella utmaningar som de nordiska public service bolagen står inför:

 

1. Distributionsmässiga utmaningar. Gällande distributionsvillkoren, så kunde man säga att det ur publikens synvinkel har blivit så att man nuförtiden betalar för sånt som tidigare var gratis. Det är hos distributörerna som de verkliga ekonomiska och politiska besluten tas just nu. Vill man ha grannlands-TV eller liknande, så skall man framförallt diskutera distribution. En stor fråga just nu är även språket, tittarna vill inte se TV som inte är på deras modersmål. Man frågar sig även om de kanaler som nu ligger i gråzonen, som TV2 i Danmark och TV4 i Sverige kommer att bli mera kommersiella eller hålla sig inom denna kategori, mellan det kommersiella och Public Service. The Google paradox är även en utmaning som innebär att globala aktörer får stor nationell genomslagskraft, och kan ta sig in på den nordiska marknaden. Eftersom de nordiska aktörerna är så små kan de där ha svårt att stå emot detta.

 

2. Produktionsmässiga utmaningar. Kulturproduktion i små språkområden stöter på ett antal utmaningar:

  • Priset för kvalitetsinnehåll är högt

  • Importerad produktion är mycket billigare

  • Ekonomerna kallar det ”marknadsfel”

  • Det finns en väldigt liten möjlighet att använda produktionerna på nytt

  • Det finns en väldigt liten möjlighet för export av produktionen

  • Det grundar sig på multimedial licensfinansiering

  • Licensfinansieringen skapar per definition en strategisk konkurrensförvridning (det är ju meningen)

All kulturproduktion måste i något skede kunna anpassas till mainstream, i annat fall läggs den ner efter ett tag. För att    kunna fortsätta med dylika produktioner så måste man ha ett tålmodigt kapital, för då kan man lyckas skapa mera nischade produkter som faktiskt fungerar.("The long tail" - finansieringen bygger att innehållet har en lång livscykel)


3. Ledningsmässiga utmaningar. Ledningsmässigt har diskussionen ofta handlat om staten jämte marknaden. Denna fråga är inte relevant enligt Brink Lund. Det som är intressant är förhållandet mellan stat, marknad och det civila samhället. Vilka värden finner vi i det civila samhället? Hur skall Public Service finna sin plats i detta förhållande? Om det blir för mycket stat så blir det ointressant, blir det för mycket marknad blir det inte heller bra och håller man sig enbart till det civila samhället så blir det för snäva program som inte fungerar ekonomiskt sett. Det finns då tre alternativa vägar som Public Service kan gå:

 

a. Kommersialisering ("självmord av fruktan för döden") Public Service marknadsanpassar sig till döds.


b. ”Purifiering”. Går Public Service tillbaka till ett utbud som är mera klassiskt definierat som Public Service så kan man se att legitimiteten försvinner, folk vill inte längre betala avgifterna eftersom det inte finns intresse för ett dylikt utbud.

 

c. Utbudsjustering. Vad är det speciella Public Service värdet i programmen man sänder? Man måste argumentera för de program man visar. Frågan blir här om man behandlar tittarna som konsumenter eller som medborgare

 

Finns det då en gemensam nordisk publik? Finns det ett behov för en nordisk (kultur)kanal? Det finns en publik, men den är väldigt marginell. Går det politiskt och ekonomiskt? Jo, i princip skulle det fungera i båda aspekterna. Distributionsmässigt ser man inga problem, inte heller produktionsmässigt i och med att man inte skall producera något eget, utan använda sig av produktioner som redan existerar nationellt. Vem skall då finansiera detta? Det blir de nationella Public Service bolagen. Vi riskerar att kannibalisera den nationella produktionsmiljön. Public Service bolagen måste då använda sig av redan existerande licensavgifter. Anker Brink Lund tror inte på en gemensam nordisk kanal, snarare att man underlättar för grannlands-TV och att man bör ha fokus på gemensamma barnprograms- och dramaproduktioner. Det finns historiskt sett mycket gemensamt på den nordiska arenan men den politiska ekonomin ser inte lovande ut. Brink Lund tror inte att det finns plats för dylika satsningar inom den ekonomi som licensavgifterna utgör.

 

icon Anker Brink Lunds PowerPoint NORDIC PSB STRATEGIES

inte finns i

PROGRAM TORSDAG 27.5.2010

 

09.00             Konkurrere eller komplettere. Nasjonale PSB-strategier i Norden

v/professor Anker Brink Lund, Copenhagen Business School

 

09.30 Debatt: Vil og tør vi satse på nordisk kultur?  – og hvorfor?

Bakgrunn: den aktuelle debatten om hva man fra nordisk og europeisk hold kan gjøre i forhold til amerikansk TV-dominans; om hvordan man best styrker nordiske språk, nordisk kultur; om å styrke programsamarbeid/programutveksling i Norden; om forslag om en nordisk kulturkanal etc

Temaer: Nordisk kulturkanal i samarbeid med Arte; Digitalisering- vejen til mere

nordisk samarbejde; Rettighetsspørsmål over landegrenser; Kan tekniken hjälpa

politiken?; Utfordringer skapt av konkurranse i eteren

 

Ordstyrer:  Journalist Kjell Pihlstrøm, NRK

Deltakere:

Produsent Stein Roger Bull, Nordisk Film

Gen.sekr. Henrik Hartmann, Nordvision

Juridisk dir. Olav Nyhus, NRK

Dir. Harald Strømme, TV Norge

professor Anker Brink Lund, Copenhagen Business School

Statssekretær Roger Solheim, Norge (Ap)

Statssekreterare Henrik Toremark, Sverige (m)

Riksdagsman Mats Johansson, Sverige (m)

Kommentar ved kringkastingssjef Hans-Tore Bjerkaas, NRK

 

11.30   Sammenfatning og perspektivering, professor Arne Ruth

Debatt: Kulturella utmaningar för Public Service Broadcasting?

 

Debatt: Kulturella utfordringer  för Public Service Broadcasting?

Ordstyrer: Journalist Kjell Pihlstrøm, NRK

Deltakere:

Exec. producer Gunnar Carlsson, SVT  Drama i nordisk TV

Spesialrådgiver  Finn Rowold, DR Barnprogram – får de nok plass?

Musikksjef Arild Erikstad, NRK Musikk for dine ører

Professor Jostein Gripsrud, Universitetet i Bergen

Regissör, författare, YLE-styremedlem Raija-Sinikka Rantala

 

Kommentarer till statssekreterarnas  inlägg tidigare idag om PSB i den nationella kulturpolitiken.

Gunnar Carlsson: Vi är mycket nöjda med det nya avtalet för SVT.

Arild Erikstad: Klassisk musik har tappat en hel del av sin status. När prinsessan Diana gifte sig sjöng Kiri Te Kanawa, när hon begravdes sjöng Elton John. Men i NRK har klassisk musik en bra position. Vi måste trots allt satsa mer på att få ut vår musik. Vi måste satsa på personlighet, det viktigaste är inte vad som spelas, utan vem som spelar. Musik är alltså inte bäst i radio. Programledarna är naturligtvis också enormt viktiga. Vi har bra namn i Norge; Leif Ola Ansnes, Arve Tellefsen

Gunnar  Carlsson pekar på många utmaningar för nordiskt drama: Det kan bli för mycket krimi, vi måste se vad som finns i reality och olika mixformat, TV betyder inte lika mycket för folk idag. Vi har mer och mer kreativa upphovsmän i Norden som rör sig i olika miljöer, och här är mycket outnyttjat.

Jostein Gipsrud: ”Binging on DVD” (ta en DVD-fylla) kan vara en chans. Gör drama som är så bra att nordiska studenter tar nordiskt drama som helgunderhållning.

Finn Rowold: Dansk och nordisk barn-TV-drama är ett starkt brand att bygga vidare på.  ”En god historia” (ett språkneutralt dramaformat för utväxling mellan länderna) har blivit ett varumärke. 2008 hade de kommersiella passerat oss i publikhänseende. Vi har nu vänt trenden, och har idag igen över 50% share, dvs av publiken på en viss tidpunkt.

Raija-Sinikka Rantala: Vi måste försöka skapa motkrafter till nischtänkandet. On demand-reservaten utarmar den gemensamma kulturen, och vi är nödda att skapa mer lättillgängligt material, inte kanal- eller satellitbaserat utan mer lätt att hitta. Nätet är sannolikt en del av lösningen. Bra public service ger en utmaning åt de kommersiella.

Arild Erikstad: Vårt sätt att mäta framgången är lånat av de kommersiella. Ratingargumentet hämmar vår möjlighet att hitta utvecklingslinjer. Gripsrud stöder och poängterar tex. att en publik på 90 000 för en poesiuppläsning är fantastisk.

Gunnar Carlsson, Raija-Sinikka Rantala diskuterade med svenske riksdagsledamoten Mats Johansson om upphovsrätt och vidaresändning av scenkonst. Upphovsrättsfrågorna är en långkörare. Det är speciellt att  direktsända Metropolitan-föreställningar i Stockholm ska vara drivande i diskussionen om att skapa tillgänglighet och avlägsna upphovsrättsliga hinder. YLE och Nationaloperan i Finland har lyckats med många samarbeten, och operan är på väg att lösa många upphovsrättsliga problem. MEN, säger Rantala, en direktsändning är ju trots allt upplevelsemässigt en blek variant av en levande föreställning.

Jostein Gripsrud fick en fråga om han tror på en nordisk kulturkanal. Han svarade att han föredrar att få in de nationella kanalerna in i det ordinära, nordiska distributionssystemet i antenn och kabel.

Arne Ruth kommenterade upphovsrättsfrågan. Vi är nu i början av en revolution i fråga om tillgänglighet som liknar radions intåg på 1920-talet. Digitaliseringen är en mycket större revolution än tex. TV:ns intåg. Det här borde vara målet för all diskussion om Public Service, och därmed blir upphovsrättsfrågan den viktigaste. Nordens upphovsrättspolitik är unik (jfr bibliotekens möjligheter) och kan bli en nyckel. Att kunna frångå personliga avtal är möjligt bara i Norden, Norden har en unik chans att lösa dessa frågor. Raija-Sinikka Rantala säger att modifieringsrätten kommer att bli en hård nöt att knäcka.

Arild Erikstad: Jag tror på att vi ska hitta nya sätt att sända kultur och musik, kommenterat, med highlihts, ”slow motion” etc. Vi har faktiskt en hel del att lära av sporten. Erikstad avslutade med glimten i ögat: Vår största publik är den äldre befolkningen, och den blir allt större…

Public Service är den enda mångfaldsgaranten

(Henrik och Sara) Kulturkanaler och nischkanaler isolerar oss från varandra. On demand-världen förändrar oss. Public Service är den enda motkraften.

säger teaterregissör och styrelseledamot i YLE, Raija-Sinikka Rantala


Under Rantalas drygt 4 år som styrelseledamot i YLE har YLE genomgått stora omvälvningar där nedskärningar hotat både programutbudet och personalen på YLE. Det kommersiella programutbudet har även mångdubblats under dessa år. Rantala höll med Syvertsen om att man kan skönja en ökad inriktning mot så kallad realityfiering och lättsammare underhållning. Därför är den viktigaste och svåraste uppgiften just nu för Public Service att satsa på kvalitet.

 

Genom att förflytta kulturprogrammen till kulturkanaler har en rädsla väckts att man skapat ett så kallat ”kulturreservat” där kulturen inte möter andra genrer och den breda publiken. ”Det är svårare att skjuta en människa du känner” sa Rantala. Det vill säga, så länge kulturen bibehålls i det gemensamma TV-utbudet, är det svårare att göra nedskärningar i den. Rädslan för isolering och nedskärningar finns även hos representanterna för den finlandssvenska kanalen FST5. IT världen kan och bör inte heller förnekas längre. Public Service bör därför vara tillräckligt stark för att bibehålla kvaliteten i sitt utbud samtidigt som man även bör vara aktiv i denna nya medieverklighet.

Fungerar Public Service som kulturell huvudscen?

(Henrik och Sara)

Jostein Gripsrud, professor vid Universitet i Bergen talade om tre huvudfrågor

  • Vad är public service?
  • Vad är ”broadcasting”
  • Vad är kultur?

icon JOSTEIN GRIPSRUDS PRESENTATION  (PPT)

Kulturscenen kräver en mottagande publik. Här ligger problemet.

  • Klassklyftorna har ökat, och detta avspeglas i många funktionella faktorer; vem behärskar digitala medier, aktivitet och öppenhet.
  • Svagare kulturkunskap och ökad koncentration på nytt och angloamerikanskt, på bekostnad av historia, filosofi och mångfald.
  • Brister i bildning gör det svårare att föreställa sig en annorlunda framtid och undergräver en analytisk syn på samtiden.

Gällande det gemensamma nordiska Public Service utbudet, frågade sig Gripsrud varför man skall ha ett nordiskt samarbete. Nationalstaterna har blivit alltmer beroende av varandra. Norden har även historiskt sett en stark kulturell och språklig gemenskap. Ett gemensamt utbud stärker därför enligt Gripsrud den nordiska identiteten. Bevarandet av denna gemensamma identitet går hand i hand med internationella regionaliseringstendenser. En gemensam nordisk kulturkanal bör därför enligt Gripsrud:

  • styrka nordisk kulturgemenskap
  • informera och utbilda
  • erbjuda rum för etniska och kulturella minoriteter

Karl Einar Ellingsen ifrågasatte den trend för publikutveckling som Gripsrud presenterar. Ellingsen ser ett ökat intresse för kultur och musik i de miljlöer där Gripsrud ser sviktande underlag. "Hur kvalitetssäkrar du dina fakta?"

Gripsrud svarar att mönstret är tydligt, men det finns naturligtvis stora variationer. I höst görs nya undersökningar och då får vi väl se hur det hela eventuellt förändras.

"Realityfieringen ökar och kulturutbudet minskar"

(Sara) Professor Trine Syvertsen om PSB og kulturförpliktelserna

Syvertsen började sitt anförande med att tala om att kulturförpliktelserna för Public Service bolagen inte alltid är nedskrivna. Först i det skede när någon förpliktelse hotas, uppmärksammas de.

Syvertsen talade också om de förpliktelser och förväntningar som kulturlivet ställer på Public Service bolagen. De utgår då ofta från att Public Service bolagen skall producera annat material än de kommersiella kanalerna. Kulturförpliktelserna definieras enligt Syvertsen i relationen mellan bolagen och befolkningen. Bolagen bidrar ändå till att definiera sin egen legitimitet. Bolagen har genom tiderna fått omdefiniera dessa förpliktelser och fått acceptans för detta.

Det finns en uttalad tanke om att Public Service handlar om att höja den kulturella medvetenheten hos hela befolkningen. Detta bland annat genom kulturprogram, språkmångfald samt representation av nationell och lokal kultur. Man vill genom Public Service programmen stärka språkidentiteten samt den norska kulturella identiteten. Den norska och nordiska PSB-förståelsen har enligt Syvertsen en stark position och ett brett mandat, till skillnad från Public Service bolagen i till exempel Frankrike och Kanada, där finansieringsgrunden samt bolagens position är svagare.

 

Man kan se två förändringar som starkt påverkat Public Service bolagen i Norge.

  • På 1980- och 90-talet gick Public Service bolagen i Norge från en monopolposition till att konkurrera med privata bolag. Under 2000-talet har man även talat om en möjlig minskning av TV-tittande. Detta stämmer dock inte, TV-förbrukningen upprätthålls på samma nivå som tidigare och antalet kanaler ökar till och med. Kanalerna ändrar emellertid profil mot olika riktningar. Man kan se en allt större skillnad mellan Public Service kanaler och de kommersiella aktörerna. De kommersiella kanalerna går allt mera mot att bli nischade kanaler. De har även börjat rikta sig mot en allt snävare målgrupp, där det är en yngre kvinnlig publik som är den främsta målgruppen.
  • De kommersiella kanalerna har så gott som helt reducerat samhälls- och nyhetsprogrammen under ”primetime”. Istället har ”reality” formatet med vanliga människor ökat starkt, man kan tala om en slags ”realityfiering”. Hos NRK har andelen samhällsprogram kvarhållits medan något lättare underhållning ökat och kulturprogram minskat något. Minskningen av kulturprogram kan dock även härledas till att dessa program flyttats ut till kulturkanaler. Dessa program har nu omdefinierats till att rikta sig till de kulturintresserade och inte till den bredare publiken. Sammanfattningsvis kan man alltså se en allt större skillnad mellan Public Serivce kanalerna och de kommersiella kanalerna, där de kommersiella kanalerna alltmer utgår från vissa specifika gruppers behov.

 

Diskussion efter Trine Syvertsens presentation:

Varför denna ”Realityfiering”?   TS säger att denna motsvarar många behov. Format som anpassas till nationella profiler ger ”nationellt innehåll”, och formaten kan ofta anpassa ganska mycket till olika mål och publik. Samma format kan betraktas som underhållning, dokumentär eller infotainment beroende på infallsvinkel (jfr t.ex. The Block)

Arne Ruth: Vilka trender har långt perspektiv? Vad händer med samspelt mellan kommersiella och PSB-aktörer på sikt? Kommersiella kanaler och samhällsuppdrag diskuteras inte. De utpräglade kommersiella kanalerna har ingen produktionspersonal, och kan byta programprofil på kort varsel (TV2 nyhetsverksamheten lades ned på 2 månader). En egen stab är en stabiliserande

TV-utbudet kontra andra plattformar? TS: Flerplattformtankegången är olika. PSB allt deras utbud ingår i ett universum och ska använda alla plattformer. Kommersiella kan använda olika innehåll mer för att stöda internt, för att attrahera samma publikgrupper .

 

Gunnar Carlsson, SVT: Jag ifrågasätter lite din analys om att ”Kulturprogram tidigare för alla, idag mer för kulturintresserade.” idag försöker vi väl alla hitta nya former att göra kulturprogram för att bredda publiken. Jag känner inte igen mig. Vissa kulturprogram har alltid varit riktade till kulturintresserade, så att man inte direkt kan se en förändring där. Däremot har flera kulturprogram nu fått plats i ”prime time” och riktas mot en allt bredare publik.

Syvertsen kontrade med att det egentligen aldrig varit de kulturintresserade som sett mest på kulturprogrammen, det är de som ser mycket på TV som sett mest på dessa program. För 50 år sedan var utbudet betydligt mer ”folkbildande”, och t.ex. 1988 fanns inte ett enda underhållningsprogram på vardagar.

Bara taxichaufförer?

(Henrik) Programledare Azga Baig (med rötter i Pakistan) om invandrarkulturellt perspektiv i norsk TV.

Invandrarsynen i TV är fortfarande väldigt konserverande. Man placerar människor med annan bakgrund i givna roller. Här kan man lära mycket av BBC. TV är ett kraftigt medium och borde ta ett större ansvar. Ambitionen att stöda och beakta invandrarkultur motsvaras inte av verkligheten.

Journalistiskt är invandrarbefolkningens bredare och annorlunda referenser outnyttjade. Som journalist kan en människa med annan etnisk bakgrund  se och uppfatta nyanser som annars går förlorade för att de är ”självklara”.

På en magnet på mitt kylskåp står ett citat av Albert Einstein: ”Det är svårare att spräcka en fördom än en atom”

Kommentarer:

Arne Ruth: I kanaler med kommersiell målsättning kunde man tänka sig att man lättare blandar t.ex. deltagare i en reality show, medan PSB som domineras av majoritetsbefolkningen inte är lika öppna. Kan detta vara så?

AB håller med. TV2 visar fler personer i rutan med invandrarbakgrund än NRK, tycker jag.

Jostein Gripsrud: Din dubbla kompetens (pakistansk och norsk kultur) är unik. Många invandrarmiljöer föredrar amerikansk eller europeisk kultur framom norsk.

AB: Ungdomskulturerna är svåra, medges, men annars håller jag kanske inte helt med. Minoritetskulturerna är kanske mer heterogena än den norska. Sydamerika, asien… NRK måste använda mer av de resurser som finns i Norge.

Trine Syvertsen: Rekryteringen måste ske tidigare i processen; i läraryrken, förskollärare. Definitionen av det vanliga sker i vanliga miljöer. Ännu är dessa vanliga miljöer ganska homogena. Designbranschen t.ex. innehåller betydligt mer människor med annan etnisk bakgrund än många andra miljöer.

PSB i svensk och norsk kulturpolitik

(Henrik)

Biträdande statssekreterare vid kulturdepartementet i Stockholm Henrik Toremark berättade om den svenska regeringens syn på PSB:s roll i den svenska kulturpolitiken.

Regeringen har i den nya avtalet poängterat god kvalitet, allsidighet och tillgänglighet i PSB-verksamheten, oavsett genre.

Den svenska regeringen ska införa Public Value Test enligt europeisk modell för att klargöra gränserna för Public Service.

I Sverige är det Radio- och TV-verket som beviljar kommersiella sändningstillstånd, medan regeringen beviljar koncession för SVT, SR och UR. Just nu pågår en synkroniseringsprocess, för att få tillståndsperioderna i takt med varandra. Därför löper SVT, SR och UR-koncessionerna ut redan 2013.

Den svenska regeringen betonar det politiska oberoendet, och har därför försvarat en förvaltningsmodell som garanterar denna.

bilden: Henrik Toremark diskuterar med Mats Wallenius från den svenska organisationen Tandem, som arbetar med finska kultur- och pedagogiprojekt i Sverige.

 


Statssekreterare Roger Solheim vid det norska kulturdepartementet avslöjade att kultur förlänger livet avsevärt. NRK är alltså en hälsofaktor i Norge.

NRK:s mål: 8 av 10 norrmän ska nås av utbudet dagligen, via TV, radio eller webb. År 2009 var siffran 83% - dvs över målet. NRK ska ändå inte vara ensam om att sköta public service, men fakta visar hur det ser ut. TV Norge har lagt ned sin nyhetsverksamhet och också andra kommersiella aktörer har slimmat sitt utbud.

I Norge har de kommersiella PSB-broadcasters varit goda aktörer. Innehållet motsvarar i huvudsak kraven. Konkurrensen gör dem alla bättre.

NRK har en central roll som kulturförmedlare. Norskt språk kultr och idenitet. Ett av världens bästa PSB-företag.

Vuxna mer och mer på internet. Viktigt att invitera sin publik till nätet, möjliggöra nedladdning och skapa innehåll.

Viktigt att det finns aktörer som baserar sin verksamhet på de klassiska medierna.

Hur ska PSB-innehåll finansieras? Ska licensen avvecklas? Denna regerings mål: NRK ska hållas som en licensfinansierad och reklamfri aktör.

  • Förutsägbarhet i finansieringen
  • Statsbudgetfinansiering kan också försvaga
  • nya projekt och verksamhetsformer kan utvecklas utan kortsiktiga hänsyn till ekonomiska faktorer (ex språkprogram som ”värsta språket”)
  • NRK har i uppdrag att korrigera ”marknadens snedvridning” när det kommersiella utbudet likriktas
  • De flesta av oss betalar licensen med glädje. 70% positiva idag, andelen har ökat.

 

Nytt nationellt innehåll är en väsentlig ambition i alla nordiska PSB-företag. Idag 60% i NRK. NRK ska i linje med den norska kulturpolitiken förmedla innehåll från Norden och bidra till ökad utväxling av nordiskt programutbud. Ny teknik är på väg och innebär att utväxlingen kommer att öka.

PSB som kulturaktör - en grundfråga

BIlden: Kulturdiskussion på Voksenåsen om Public Service. Åse Kringstad från norska kulturdepartementet, Liv Braathen från NRK analyse och Line Langnes från Medietilsynet på väg in i debatten


 

 

(Henrik) Den andra konferensen i serien ANSVAR OCH GRÄNSER inleddes av Voksenåsens direktör Karl Einar Ellingsen som menar att det här är den viktigaste frågan kring innehållet i Public Service i Norden.

  • Vilken roll i det nordiska kulturlivet ska Public Service-företagen ta?
  • Vilken betydelse har PSB som nationell och nordisk huvudscen för kultur? Det kostar att göra symfonisk musik, radioteater och TV-drama. Men vad sker om PSB-bolagen inte tar ansvar för detta?
  • Innehållsproduktionen i PSB är basen för det mesta som distribueras i de nya digitala medierna. Men kostnaderna delas inte mellan parterna. Är detta hållbart i längden?

Denna konferens ska ge mer stoff till en initierad debatt,

PROGRAM Voksenåsen onsdag 26.5

Onsdag 26. mai

13.00             Velkommen ved adm.dir. Karl Einar Ellingsen, Voksenåsen

13.10 Public Service och svensk mediepolitik

Bitr. statssekreterare Henrik Toremark,  Kulturdepartementet, Stockholm

13.30 Public Service og norsk mediepolitikk

Statssekretær Roger Solheim, Kulturdepartementet, Oslo

13.50             Kommentarer sett med innvandrerkulturenes perspektiv

Professor Odd Mathis Hætta, Høgskolen i Alta

Programleder Azka Baig, Migrapolis (NRK)

14.20 PSB og kulturforpliktelsene

Professor Trine Syvertsen, Universitetet i Oslo

spörsmål

kaffe

15.15 Public Service fjernsyn og radio som kulturell hovedscene i Norden?

Professor Jostein Gripsrud, Universitetet i Bergen

PSB som kulturproducent:

Regissör, författare Raija-Sinikka Rantala, Finland

16.00 Debatt: Kulturella utfordringer  för Public Service Broadcasting?

Ordstyrer: Journalist Kjell Pihlstrøm, NRK

Deltakere:

Medieutvikler Eirik Solheim, NRK Nye digitale medier

Exec. producer Gunnar Carlsson, SvT            Drama i nordisk TV

Spesialrådgiver Finn Rowlod, DR                      Barnprogram – får de nok plass?

Musikksjef Arild Erikstad, NRK                                           Musikk for dine ører

Professor Jostein Gripsrud, UiB

Regissör, författare Raija-Sinikka Rantala

Voksenåsen redo för Public Service-debatten

(Henrik) Ett sextiotal deltagare från hela mediafältet är anmälda till Public Service-konferensen på Voksenåsen i Oslo. Inga askmoln skymmer himlen, så vi räknar med god uppslutning.

Programmet handlar om KULTUR, vilken roll ska Public Service-medierna ha och ta i kulturfrågor. Producera, distribuera, initiera, experimentera, garantera? Eller allt detta.

Anker Brink Lund från Copenhagen Business School deltar i konferensen, och beskriver de tre möjliga vägarna för Public Service såhär:

De 3 alternative veje, PSB kan gå:
A. Kommercialisering  (”Selvmord af frygt for døden”)
B. Purificering  (”Elitær marginalisering”)
C. Udbudsjustering  (”Public service deklarationer”)

Vad anser du? Skriv och kommentera - diskussionen pågår NU.