Få unga i Storbritannien vill bli forskare

Under ett föredrag i samband med Vetenskapsdagarna i januari föreläste professor Louise Archer, Karl Mannheim Chair of Sociology of Education, via länk till gäster på Hanaholmen om science capital.

Tillsammans med kollegor vid King’s College London har hon utvecklat ett konceptuellt verktyg som kan användas för att hjälpa till att förstå hur social klass påverkar människors ambitioner och engagemang i vetenskap och forskning.

– Trots en positiv inställning till vetenskap är det få unga i Storbritannien som vill rikta in sig på en karriär som forskare, säger Archer.

Enligt henne handlar det inte om ett ointresse för forskning, utan om tanken att forskning anses vara något för smarta, vita män med en privilegierad bakgrund.

– Det finns en uppdelning mellan att göra och vara (doing and being). Unga människor älskar att göra vetenskapliga saker, men de ser inte att de själva kunde bli forskare.

Även den offentliga bilden av forskare är betydande. Archer använder karaktären Sheldon från tv-serien The big bang theory som ett exempel.

– Forskning och vetenskap anses vara för smarta män.

Utbildningens portvakter måste bort

Louise Archer förklarar vetenskapligt kapital som de vetenskapsresurser en människa kan ha.

– Ju fler vetenskapsrelaterade resurser du har, desto större är sannolikheten att du fortsätter att studera ett vetenskapligt ämne och blir forskare, förklarar Archer.

Det är mer sannolikt att en elev vars föräldrar är forskare och där diskussionerna hemma kretsar kring vetenskap också blir forskare i vuxen ålder, än att en elev vars familj knappt pratar om vetenskap skulle ta sig in på en vetenskaplig bana.

– Familjen har en viktig betydelse, men också skolorna, säger Archer.

I projektet ASPIRES, som forskat i ungdomars intresse för en karriär inom vetenskap i åldern 10–23, finns exempel på hur unga ändrar inställning till vetenskap ju äldre de blir.

Till exempel Victor ansåg som ung att man inte behöver vara smart för att jobba med vetenskap, men ju äldre han blev desto mer sipprade samhällets förväntningar in i hans tankesätt.

– Budskapet han får från samhället är att vetenskap är kopplat till intelligens, vilket leder till att vi är duktiga på att hindra ungdomar från att fortsätta med vetenskap, förklarar Archer.

Hon kallar det för educational gatekeeping – osynliga portvakter som ser till att de ungdomar som inte anser sig passa i forskarrollen knappt vågar tänka tanken att det kunde bli deras yrke.

Ändra utbildningen och attityderna

Om inte attityderna och undervisningen ändras leder det till att forskare även i framtiden i hög grad kommer att vara vita män.

– Även lärare säger konstant hur svårt vetenskap är och till exempel flickor får höra att det behövs en ”pojkhjärna” för att bli forskare. Många svarta studerande har höga förhoppningar om att jobba med vetenskap, men de får inte det stödet behöver, säger Archer om situationen i Storbritannien.

För att undvika segregeringen och de orättvisa förutsättningarna för en vetenskaplig karriär har Louise Archer och hennes kollegor utvecklat två metoder: the science capital teaching approach och the equity compass (rättvisekompassen).

– Metoden kallas en kompass för att den hjälper oss att orientera oss i frågan. Det handlar om att göra allt via en rättviselins.

Archer uppmanar alla att vara bekväma med det obekväma i fråga om att ta till sig nya metoder och tankar.

– Det ska inte vara lätt att jobba med rättvisefrågor.

Hon understryker att det inte handlar om att ungdomar är för lata eller slöa och därför inte kommer in på en vetenskaplig bana.

– Det handlar om att vi ska ändra vårt mindset och hur vi gör saker, inte att ungdomarna ska ändras. Redan små förändringar kan göra skillnad.

Bekanta dig med materialet: 

summary for ISL practitioners eller STEM-Ambassadors Edition

Video: 2 minute animation

Online kurs: free, short online learning course

https://www.futurelearn.com/courses/equity-informal-stem-learning-using-the-equity-compass